Födelsedagar i mängder & häftstiftsförbryllning

Flisan Lovisa fyller 2 och har haft kalas. Kokostoppar, gamlingar och ynglingar. Muy agradable!

Även Peppi ska har ett grattis och en fågel viskade i örat att även TommyTwoTimer har bemärkelsedag! Grattis!

Satt på tåget idag och läste Två Dagar, där det var ett reportage om vad som fanns längs vägen när man åker x2000 till hufvudstaden. Det som var väldigt underhållande, intressant och gjorde mig nyfiken var den här biten:

"Pålsboda 09:29

Vänta nu! Visst stod det SVENSKA HÄFTSTIFTSFABRIKEN AB på taket till den där jättelånga, röda tegelbyggnaden? Måste vara uppåt hundra meter. Och i två våningar, dessutom. Man börjar ju undra...

När köpte du ett paket häftstift senast? Vi tänkte efter själva. Kan det vara tio år sen? Tjugo? Oavsett vilket, nog är minst hälften kvar i asken...
Hur många häftstift förbrukar genomsnittssvensken egentligen under en livstid? Visst går det utmärkt att återanvända dem? Är det inte lite väl häftigt med en sån här stor fabrik för att förse svenska folket med häftstift? Hur många jobbar därinne? Hur stabil är häftstiftets framtid? Finns det någon avdelning för produktutveckling? Existerar det någon annan artikel som hotar att slå ut det klassiska stiftet med vit, röd eller grön plast?
Fabriken väcker en rad frågor som vi tänkte be vd Christer Bermark att svara på, men häftstiftsdirektören ställer saken på sin spets när vi ringer.
- Komma hit och fotografera? Aldrig i livet! Vi har företagshemligheter här som absolut inte ska visas på bild.
Kan det vara så farligt? undrar vi häpet över denna totala ovilja att släppa in en reporter och fotograf i fabriken.
- Du, säger Bermark, vi har sett bilder inifrån en engelsk konkurrent och det räckte med att se ett hörn av fabriken för att räkna ut deras metoder.
-Jaha? Men häftstift... är det det inte en ganska enkel och harmlös produkt?
- Vi gör inte bara häftstift, vi gör gem också! svarar Bermark i triumf innan han säger adjö och lägger på (och vi funderar fortfarander om karln drev med oss eller inte).
Så vi kommer aldrig längre än till utsidan av den hundra meter långa fabriken med våra sylvassa frågor. Och nu har vi en till att grubbla över: Vad är det som tillverkas därinne - egentligen?"

Det är precis såna här frågor som förbryllar mig. Vid Lindome station ligger en kristallkrone-outlet. Hur går det runt? Hur ofta köper någon en kristallkrona? Och när man har köpt en, köper man en till? Vill man ha en ny kristallkrona, är det inte sånt man ärver eller liknande?

Förbryllande som sagt.