Jaha, upp till bevis då. Jag är inte alls bitter hrrm. Jag tycker det är JÄTTEtrevligt att vi har ett homofientligt parti i riksdagen.
Jag säger bara; kom inte och gnäll när ni blir av med era jobb när LAS (lagen om anställningsskydd) ändras så att ungdomar (?!) under 26 (?!) kan få sparken utan anledning. Detta ska ska tydligen bringa mer jobb. Sen när ni ska få A-kassa eftersom ni har fått sparken så KOM INTE OCH GNÄLL att ni får för lite pengar. Jag vet inte men jag vill gärna ha någon slags trygghet även om jag är under 26. Vad jag vet så är det många (läs dem flesta) som har lägenheter att betala, och även dem som har familj att försörja. Tack för den tryggheten.
Det känns som att folk bara tyckte att det var tråkigt med Persson vid makten och ville se en förändring, vilket gör mig arg för det känns som att folk har glömt att det faktiskt går förhållandevis bra för Sverige just nu. Vi är inne i en högkonjunktur och mycket har blivit bättre till skillnad från 1990-94 då moderaterna hade makten sist. ( Då dem även fick ta hjälp av socialdemokraterna (-92) med omfattande program för besparingar eftersom underskottet i statens finanser växte sig lite väl stort.)
Jag förstår att folket var trötta på Persson och om han hade valt att dela med sig av informationen om sin avgång innan valet och kanske till och med föreslagit en kvinna (läs: Margot, Anna R.I.P) så hade förmodligen vänsterblocket vunnit.
Något mer som stör mig är att folket har fallit för det äckliga lismandet från alliansen, plantera träd, mysa och vad vet jag, baka bullar? "Vi är vänner". Va fan liksom! Det är politik det handlar om! Jag vill inte ha en jävla bullfamilj som regering. Jag vill ha diskussioner och människor som brinner för sina frågor och tycker att kompromisser är den sista utvägen. Att make overs funkar är ingen överraskning, men jag är iallafall inte överraskad om det visar sig vara den gamla vanliga högerpolitiken som ligger där bakom all röd färg.
Nu är det som det är, halva Sverige kan skåla i champange av glädje och hälften inte. Ser dock fram emot om fyra år då jag kan säga frasen jag annars avskyr; "vad var det jag sa" och ge Sverige en kvinnlig statsminister!